En av alla de textrader som Lasse skrivit och jag lyssnat på så många gånger och just nu ligger det ganska mycket i dessa ord för min del. Antigen får jag gräva ner mig totalt eller också hitta något annat att göra?
För visst var det en slump att jag slog knät i den där stenen, men det var också en slump att jag en gång i tiden började orientera. Och hade jag inte börjat orientera hade jag aldrig träffat på stenen. Så på något sätt har nog allt en mening, fast det kan vara väldigt svårt att se den...
Kommer att välja att inte vara i närheten av orientering den närmaste tiden, mest för att lindra smärtan i hjärtat och slippa lägga en massa energi på att vara arg och tänka varför. Det kommer jag hinna med ändå...
Och är det nu så att det aldrig mer blir orientering i annan form än gåendes med inslag av ngt löpsteg här och där så har jag väl en 60 år på mig att göra det, så det känns inte som någon brådska att ge sig ut just nu.
Men tro inte att jag fullständigt har gett upp, kommer att slita i rehab och välja operation om det så bara finns en promilles chans att bli bra i knät. Så kanske blir allt som det en gång var?
Annars får det enkelt bli bra på något annat sätt!
Tror det är dags att börja planera nästa reseäventyr, blir kanske Afrika eller tillbaka till Sydamerika? Fast Australien och surfa vore också helt OK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar