Efter att ha erkänt alla mina synder för sjukgymnasten i fredags (hade väl inte riktigt kommit överens om orienteringstävlingar innan han åkte utomlands i mars) så väntade jag mig en hel del förmaningar men istället blev det ett medhållande av fuskandet med träning?! Lite oväntat, men han var helt med på noterna att det var detta jag behövde mentalt och att knät knappt tagit någon skada. I alla fall lovade jag att hålla mig ifrån skogen efter 10-mila (ja det blir 10-mila!!) och satsa på rehab några månader för en ny come-back i skogen ev till Strömstads 3-dagars alternativt Hallands 3-dagars.
Så igår stod jag åter på startlinjen, medeldistans, och jag hade fått tillåtelse att springa i 30 min och började bra. 1:an och 2:an satt där den skulle, en liten sväng till 3:an … och så vidare. Hade knappast något tempo i kroppen vilket framför allt märktes på vägen jag sprang på under långsträckan. Ja, ja hade väl inte förväntat mig mer i den kuperade terrängen – men lite frustrerande var det ändå för tävlingsmänniskan i mig. Knät kändes bara lite på hårt underlag (grusväg och asfalt). Och just det ja, mina 30 minuter räckte till 10:e kontrollen. Sedan var det bara snällt att gå … Eller ja fuskade kanske en minut nedför i bokskogen och så upploppet. Gjorde naturligtvis en liten vurpa på slutet och såg framför mig hur knät skulle slå mot något hårt. Och ja det gjorde det, men tog smällen mer med utsidan av knät så det var lugnt. Blev sju minuter efter lite drygt, men är grymt nöjd ändå då jag uppskattar bomtiden till 3 min och att konditionen kanske inte är på topp ännu?!
Men det bästa är att jag idag knappt känner något i knät – stor seger!
Blir vilodag (förutom mina excentriska knäböj – måste komma ihåg att göra dem varje dag!) för då jag valde att åka till jobbet först på morgonen måste man jobba en stund på kvällen …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar