Vilken känsla!

Jag tror att faktiskt förstod mig på crawl idag! Fick det att fungera att andas åt bägge håll och plötsligt kunde man liksom lugna ner allting och få allt att fungera; både armar, ben och anding! Längtar redan tillbaka till simbassängen...

Innan simtekniken körde jag 30 minuters vattenlöpning. Efter den senaste tidens diskussion om huruvida det är effektivt och hur högt man kan nå pulsmässigt bestämde jag mig för att testa ett par stegringsintervaller. Körde 5 st 30-20-10 sek med intensiteten fort-mkt fort-max och med 1 min vila mellan intervallerna. I slutet av den 5:e och sista intervallen visade pulsklockan 183! Värt att notera är att jag under hela intervalltiden låg över 150 i puls. Dock får man väl i sammanhanget komma ihåg att min kondition efter 1 ½ år utan "riktig" träning inte är den bästa!

Mer orientering

Blev ännu en omgång "promenad-orientering" igår på månadens tjejträning. Riktigt kul den här gången med - särskilt en lurig labyrint på slutet! Missade dock det hemliga priset men fick väldigt god mat.

Mer rehab idag, inget roligt alls, allt jag gjorde smärtade i stort sett. Knät var rejält trött efter gårdagens träning och kändes relativt instabilt. Så det blir till att lugna sig lite igen... Däremot var det lite coolare att stretcha ihop med Sveriges bäste hinderlöpare! Blev lite förvånad över att se honom på "mitt" rehab, och han är verkligen väldigt liten.

Öppen 7

Vilken tävling det var i söndags och trots att jag bara kan gå ute i skogen njöt jag i fulla drag. Valde en öppen bana och fick sällskap av en kompis. Fantastiskt rolig orientering och terrängen var precis som den ska vara, öppen, lätt kuperad och inte en massa trassligt på marken! Naturligtvis gjorde det sitt att solen sken och temperaturen var närmare 25 grader - men det var en fantastisk dag och lite känslan av att komma hem. Saknar att var ute i skogen, saknar att leta skärmar och det var kasnke fånigt att sluta med det helt för trots att jag bara kunde gå så var det riktigt, riktigt kul!

Ny simlektion igår och jag lyckades simma 25 m utan att ens vara i närheten av att vara i andnöd efteråt, en liten seger! Har dock problem med andningen, har ett favorithåll att andas på och då det är optimalt att andas på vart 3:e simtag måste man kunna andas åt bägge håll. Kollade med simläraren efteråt och mycket riktigt brukar man ha ett bra och ett dåligt "andningshåll" men vanligtvis hör sidan ihop med om man är höger- eller vänsterhänt. Men jag är ju högerhänt och föredrar att andas åt vänster...

Hade tydligen sjukgymnastik igår, vilket upptäcktes på ett sent stadie men jag hann i tid. Var lite sliten efter orienteringen och körde ett rätt lätt pass men det börjar kännas allt bättre i knät - snart tillbaka på samma nivå som innan överbelastningen.

Idag blir träningen inte mer ansträngande än att krypa ner i ett badkar!

Sklerosering

Lärde mig ett nytt ord igår - Sklerosering - vilket innebär att man tar bort blodkärl och nerver ur exemplevis en sena. En smart kille i Norrland kom på att man kanske kunde använda Aethoxysklerol (tidigare använts för borttagning av åderbrock) och den första studien av hälsenor gav ett mycket bra resultat. 80 % blev bra och med bra var det full aktivitet efter 14 dagar!! Därefter har mycket positiva resultat uppnåtts även vid jumper knee - och detta liknar ju mitt problem för utom att mina blodkärl växer någon centimeter längre ner på patellarsenan. Tänk om detta kunde vara lösningen...

För den intresserade finns de artiklar jag hittade här:

http://www.svenskidrott.se/tidningen/t2.asp?p=76273

och

http://www.vll.se/Default.asp?lngStructureID=1&lngMenuId=0&lngId=251501

10:e oktober.

Då var det ytterligare 19 långa dagar med väntan tills jag träffar ortopeden för att få den slutgiltiga (?) domen. Men i sammanhanget är det en rätt kort tid, kommer att närma sig 17 månader när jag ska till sjukhuset igen...

Ska träffa min sjukgymnast nu på förmiddagen och det ska bli intressant vad han anser om dessa blodkärl i senan. Jag vill veta varför de bildades? Och naturligtvis om oddsen att få bort dem och om det verkligen kan lösa alla problem (med knät)!

Ultraljud

Har idag träffat en snäll liten farbror, doktor G någonting på Sahlgrenska och han tog sig verkligen tid och undersökte senan ordentligt. Det positiva är att senan sitter ihop som den ska (!) och att huvudproblemet antagligen är svullnaden. Jag har alltså blodkärl (ska normalt inte finnas i en sena) i senan som måste tas bort. Om jag förstod rätt är det vanligt vid hopparknä och att man kan gå in med nål, spruta in något lämligt medel så att kärlet går i nekros. Mitt problem är att blodkärlen sitter lite lurigare till - men hoppas gör jag! Dessutom har jag mkt riktigt ngt som tar emot så att senan inte riktigt löper fritt, jag har ju hela tiden hävdat att det är änden på suturen som klipptes av för ett år sedan och så kan det mkt väl vara. Kan kanske oxå ha påverkat uppkomsten av svullnaden. I alla fall visade ultraljudet att jag inte har ngn underhud att tala om i detta område - inte konstigt att jag är relativt öm fortfarnade.

Nästa etapp är att få tag på en ny tid hos min favorit ortoped på Frölunda sjukhus, alltså en ny telefonkö imorgon bitti...

Vattenlöpning i morses följt av lite crawl-träning och imorgon är det rehab igen - full fart på träningen den här veckan.

Alshammar får se upp!

Simlektion nr. 4 avverkades igår kväll och även om det är en hel del jobb kvar kan jag faktiskt redan se nu att det kommer att gå att crawla! Tragglade med andningen under bensparkslängderna men sen när man väl började använda armarna oxå så funkade andningen nästan bra - i nästan 25 m!

Dagens övning bestod av mer rehab. Återgick till ordinarie program men valde lättare vikter på en del övningar samt hoppade över en del repetitioner på andra. Testade även löparbandet - 200 m, och det kändes faktiskt rätt OK.

Vattenlöpning imorgon bitti följt av ultraljudsundersökning på Sahlgrenska - börjar närma mig domen och jag är redan skakis för beskedet.

Flip-flops

Underbart att kunna knalla omkring i sina flip-flops och sitta på balkongen och läsa tidningen!

Dagens träning är redan avklarad, ett återigen mkt reducerat rehabpass. Tråkigt. Men nu är rehabångesten över för den här veckan..

Hoppas på vattenlöpning imorgon, kanske med en stunds crawlträning efteråt och så gärna inlines på lördag!

SM pågår för fullt och visst smärtar det att inte kunna vara med. Hade ngn gång velat lyckas på ett SM, men nu får jag nog nöja mig med topp-tio placeringen på natt-SM 2002 och mina 10-15:e platser på diverse distanser under junioråren även om det inte är mycket att komma med.

Inga föreläsningar idag eller imorgon, hade helt glömt av hur grymt slappt det kan vara att vara student! Så nu blir det mer sol på balkongen, eller man borde kanske åka ut till havet?

Sjukgymnast?

Man kanske skulle byta bana och bli sjukgymnast istället för civilingenjör? Med tanke på gårdagen - beröm för behandlingen av mitt överansträngda knä med krycka och voltaren samt godkännande av eget anpassat alternativt pass följt av kylbehandling utan inlägg av sjukgymnasten - så känns det som att jag har fallenhet för yrket?!

Knät ngt bättre idag, klart inte sämre av gårdagens alternativa rehabpass i alla fall. Blir dock vila, bäst att skynda långsamt... Inte ett av mina favorituttryck men tyvärr ofta ganska sant.

Och knät är nog inte tillräckligt bra för att städa lägenheten heller..

Sjukgymnastik?

Strax på väg till rehab igen även om det är oklart om jag kan träna något.

Simlektionen igår gick bra, men på den nybörjarenivån jag än så länge befinner mig på så är det ingen större påfrestning på knät. Är grym på 15 m, sedan blir det krångligt då man borde andas!

Ingen krycka idag, men knät är inte helt ok. Är lite svullet fortfarande, och ömt och känslan är just svullet då jag går på det.

Bara väntar på att få ta på mig mina inlines igen!

Svullet

Då har man lyckats överbelasta knät igen - tål ju ingenting. Men bara att ta fram kryckan och hoppas att det går över fort. Hade ju velat åka inlines en solig dag som den här, men det blir väl en stilla eftermiddag på balkongen istället...

Humöret blev ju knappast bättre av denna utveckling.

Har fått tid för ultraljudsundersökning, vet inte vad min sjukgymnast sa när han ringde, men den 20:e är det i alla fall dags. Hoppas att det kan ge ngt.

Förändring hur?

Något måste förändras, sjukgymnastiken tar knäcken på mig. Kanske inte fysiskt men mentalt. Är brutal ångest varje gång jag ska dit och när jag lämnar stället är det med gråten i halsen för att ännu en gång upplevt känslan av misslyckande. Till vardags funkar livet riktigt bra nu (i alla fall för det mesta...) utan orientering och att träna för att tävla, men väl på rehab märks det så tydligt att ingenting har hänt. Knät är inte bättre nu än det var i typ januari och det är mer än frustrerande. Och jag är irriterad på sjukgymnasten och alltid på dåligt humör när jag är där och det smittar naturligtvis av sig på sjukgymnasten som inte riktigt vet vad han ska hitta på med hopplösa mig...

Har i alla fall fått igenom att dra ner rehabpassen till två gånger i veckan för att kroppen ska kunna orka med lite mer rolig träning som inlines, MTB och crawl.

Är bara att bita ihop ännu en gång men min käke börjar bli rätt stel...

Småfökyld.

Blir varken bättre eller sämre, samma status nu som i torsdags. Så jag tänker gå på kvällens simskola i alla fall, och se vad som händer. Kanske kloret kan skölja rent?

Lugnt i fredags och igår pga av denna kanske-förkylning. Men i lördags blev det ett kanonpass på inlines mellan Billdal och Linnéplatsen! En klubbkompis som sällskap, bitvis sol och medvind - kan det bli bättre?! Jo, att jag knappt kände ngt i knät!

På tal om knät, är nu åter lite trött/öm i senan och jag börjar fundera på sambandet med att bära mkt prylar? Igår var det matkassar och sist väskor + inlines. Får fortsätta utvärderingen av detta eventuella samband.