Lite stel och otålig väntan

Ja, jag tog mig runt. Men till nästa år ska jag springa betydligt fler pass på över en timme, rätt många närmare två timmar och kanske något ännu lite längre än så.

I år orkade kroppen att hålla ett rätt skönt tempo (6 min/km) i 18 km sedan tog det rätt så stopp, inte så mycket energi men just att det gjorde ont i kroppen. Resterande 12 km bleb en lång kamp mellan springa fort (som gjorde lite minder ont) och gå. Men ändå så är det totalt sett verkligen en positiv upplevelse. Och kanske det allra bästa, kände knappt av knät under loppet och det har ännu inte protesterat det minsta efteråt. Det om något är en STOR seger!

Men för att vara på säkra sidan så blir det nu löpning tidigast som på lördag (en kort runda längs havet?). Och det gör ju inte så mycket - för snart (timmar!) får jag hämta min nya cykel! Räknar med cykel till jobbet imorgon, sedan spinning på onsdag, vila torsdag och så om bra väder en liten sväng ner till Årnäshalvön (Varberg) på fredag följt av slapp helg vid havet. Låter bra va?!

Ny leksak! Men först springa lite.

På måndag får den här fina leksaken få följa med mig hem! Och då ska det börja cyklas lite mer på allvar, eller i alla fall betydligt oftare till jobbet - är liksom inte så dumt att vakna till lite på morgonen och sedan ha en chans att släppa jobbtankarna innan man är hemma.


Men innan jag fokuserar på cykel så återstår alltså lite löpning. Är knappt förberedd men imorgon gäller det. På något sätt ska jag ta mig runt de där 30 km på Lidingö. Har spanat väder, verkar klara sig utan regn och bli rätt så varmt - kanske justera packningen? Och så har jag studerat vätske- och matstationer. Frågan är hur många bullar man klarar av och ändå kunna fortsätta springa?