Då var det då äntligen 10-mila. Jag var stålande lycklig över att faktiskt kunna springa i år - trodde jag aldrig när det var som mörkast i virus-träsket i vintras/våras.
Och pigga ben på uppvärmning lovade gott och då tjejen innan mig gör en kanonsträcka så riktigt det bubblar av lycka inom mig när jag springer mot startpunkten. Kanske ingen jättespeed til första kontrollen men otroligt fokuserat och jag får den hur lätt som helst, 2:a går bra och till 3:e får jag upp farten och har ett skönt flyt. Fixar till riktningen mot fjärde och det är ungefär där någonstans som det säger knak och en otrolig smärta infinner sig. Höger fot har vikt sig rejält ...
Men skam den som ger sig. Haltar vidare, lätt kallsvettig och svimfärdig av smärta men visst ska jag vidare. Hamnar lite snett, kanske inte konstigt och kommer till 5an före 4an, men här är det kort mellan kontrollerna så i sammanhanget gör det inte så mycket. Biter ihop och fortsätter halta vidare. Det blir allt mindre springsteg, gör ont - alldeles för ont egentligen. Men jag fortsätter och drygt 75 min efter stukningen haltar jag i mål och först då känner jag efter på riktigt och det gör förbannat ont. Utanför sjukvården när jag börjar slappna av kommer smärtan och det är nära att jag svimmar av den igen men biter ihop. Finns ju alltid en knäskada att jämföra med i bakhuvudet och i det sammanhanget är de allra flesta skadorna rätt mesiga ...
Hoppar därifrån på kryckor. Äger numera två par krycker - men det är nog inget man kan skryta om?
Söndagen spenderades på soffan med foten i högläge. SKulle åkt på tjänsteresa som idag, men har skjutit upp det tills imorgon då jag räknar med att kunna gå lite längre sträckor med bara en krycka då foten har blivit otroligt mycket bättre senaste dygnet - nästan för bra för att vara sant?
Foten är mycket blå men inte överdrivet svullen, antar att en led kan svullna ännu mer. Och smärtan är inte alls så farlig längre. Allt det där blåa är nog inte ett tecken på att skadan är svår utan mer ett resultat av min envishet att försöka springa/gå på den och få den lindad först ca 9o min efter skadetillfället.
Tänker fortsätta vara positiv nu, åka till Norge ett par dagar och när jag kommer hem till helgen kanske jag tom kan ut och cykla en sväng? Eller lite av favoritträningsformen vattenlöpning?
