Löppass #5 - tillbaka på rehab

Efter två veckor med träning på egen hand var man då tillbaka på rehab. Och tillbaka var även en mycket nöjd sjukgymnast med en solbränna jag genast blev avundsjuk på!

Ett par veckor i Sydafrika hade gjort honom gott och under tiden har han funderat ut flertalet nya övningar som jag naturligtvis fick testa på! Kan säga att mina vader kommer att skrika imorgon och även baksidan lår fick sig en rejäl omgång. Det var även mycket teknik, balans för att utveckla löpsteget. Mycket inspirerande allt som allt - men tufft!

Ännu bättre var kommentaren om mitt eget ihopknåpade löpprogram, " nä, så här långsamt tror jag inte du behöver gå framåt". Lycka! Och ja det blir kanske dryga kilometern redan i februari!

Däremot fick jag tillåtelse att skära ner på bålstyrkan om jag ville, bara 1-2 ggr i veckan var kravet. Och när det gäller spinning och vattenlöpning får det bli efter hur det känns - men fokus är naturligtvis på löpning och diverse löpövningar.

Kvällen ska ägnas åt att studera friidrottarna i Scandinavium. Vore coolt med ett pers av Sanna Kallur.

Löppass #3 och #4

Har kört 2 pass med intervallerna 3 x 200 m. Har funkat bra, men knät är fortsatt stelt/lätt svullet och det krävs en kvart på testcykeln för att lirka upp det. Dock ingen smärt, varken under passen eller annars. Men det är liksom ngt som sticks/ett sår som sträcks eller jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan när jag har knät maximalt (180 grader plus) böjt med lite vikt på.

Inväntar nu onsdag och genomgång med sjukgymnasten.

Sammanställning v. 4

Antal löppass: 3
Totalt antal km: 1,2

Löppass #2

Då har jag avverkat ytterligare 3 x 100 m och ja det kändes bra. Knät var stelt innan (trött efter gårdagens vattengympa?) men mjukades upp under uppvärmningen på testcykel. Körde övriga löpövningar - slalom och mattjogg - innan jag avslutade med en styrkedel.

Så nu är det bara nervös väntan igen och se hur knät reagerar...

Två timmar senare

Börjar med det positiva, kändes inget i knät under de sammanlag 6-7 min som ägnades åt löpövningar och det fanns ingen tendens till att "trampa igenom steget". Så knät var stabilt. Dock finns känslan av stelhet/svullnad kvar såhär efteråt och det som återstår och se är huruvuda denna känsla blir värre de närmaste 24 timmarna?! Håller tummarna och återkommer imorgon.

Då var det dags!

Är på väg till Fysiken för att göra mitt första "löppass" efter skleroseringen. Tanken var egentligen att premiären skulle förläggas till Skatås ikväll men då snön faller över Göteborg anser jag att ett löpband är mer passande för mitt knä (dessutom kan jag värma upp på testcykeln som står bredvid).

Knät har kännts lite svullet under hela helgen och gör så än idag, och det är fortfarande något ömt där det största blodkärlet fanns men då ingenting förändrats och knät inte ser det minsta svullet ut kommer jag testa löpsteget om mindre än en halvtimme... är nervös...

Abstinens

Har varit ute på en långpromenad, eller ja lång och lång. I min värld är 60 minuter väldigt länge! Gick en runda i Safjället. Kändes som om mycket och ingenting hade förändrats sedan jag var där i maj-05.

Samtidigt som det var väldigt skönt att få komma ut så var det nästan outhärdligt. det riktigt kliar i mina ben efter att få springa... Om man kan klassa löpning som en drog(?!) så känner jag definitivt av abstinensen nu. Efter 20 månader så är det värre än någonsin och naturligtvis har det att göra med att jag veta att jag ska få testa om en vecka - alltså bara sju dagar. Men hur överleva tills dess?!

Löpning ja, förutom de senaste 20 månaderna kan jag knappt minnas en dag utan löpning. Som liten var det efter en fotboll jag sprang, blev lite större och började dessutom jaga skärmar och innebandybollar för att till slut inse att det var i skogen jag hörde hemma.

Jag begär inte mycket, men om jag kan få springa en sådär 5 km två-tre gånger i veckan så skulle min lycka vara gjord! Jag hoppas...

Långtråkigt.

Vet att man ofta klagar på att man har för mycket att göra - men den raka motsatsen, totalt sysslolös, är inte så spännade efter ett tag! Vet inte riktigt vad jag ska hitta på när alla andra arbetar, pluggar eller tränar...

Knät då. Jo, gör mitt dagliga program och har varit duktig och inte testat det för fullt än, men är tråkigt att bara vänta på att få testa det med lite löpning! Knät är lite stelt och lite ömt, men antar att det är normalt och tänker inte oroa mig om det utan fortsätta drömma om 10-mila.

Nytt program

Har träffat en annan sjukgymnast på förmiddagen och fick ett nytt program som ska utföras dagligen den närmaste veckan för att hålla igång cirkulation, styrka osv tills jag kan belasta för fullt igen.

Måste dock erkännna att innan jag fick detta program hann köra igenom ordinarie program fast med halverade vikter/halverade repetitioner och det kändes helt OK. Har inte ont i själva knät/senan utan det som stör är en stickande, svidande känsla som troligtvis beror på sticksår och helt enkelt från de blodkärl som gått sönder.

Så nu blir det en lugn helg! Men oj vad svårt det kommer att bli att sitta still!

Och en annan positiv grej, det känns som om de knölar jag har kunnat känna på senan tidigare nu är borta. Dock lite svårt att avgöra då jag just nu är rätt öm och det är lite svårt att klämma för fullt. Men det kan faktiskt vara så bra!

Just nu är drömmen att pallra sig runt den korta sträckan på årets 10-mila. Alltså kunna springa 4,5 km den 28:e april...

Jag tänker drömma - och kämpa för det!

Effektiv träning!

Precis hemkommen från Sahlgrenska. Blev en mycket smidig behandling då antalet kärl i senan minskat till två st som dessutom var pyttesmå. Det var till och med så lite att det var på gränsen att läkaren ville utföra behandlingen. Alltså har min 3x om dagen- excentriska träning verkligen gjort nytta. Men jag propsade och det var riktigt fräckt att se hur blodkärlen helt plötsligt försvann från dataskärmen!

Så nu väntar lite vila, men det var helt OK att gå på benet och det var fritt fram att köra lättare rehab på fredag. Sedan kanske en lugn helg och så ner till Valhalla och vattenlöpning på måndag. Enligt min sjukgymnast skulle jag vänta i alla fall en vecka (eller två, minns inte riktigt) innan jag testade löpning. Får kolla det med min stand-in sjukgymnast på fredag.

Ja, nu är det bara vänta och se och påbörja löpträning i en sansad takt - det svåra blir nog att börja lagom!

Väntan snart över!

Då var det bara två ynka dagar kvar tills skleroseringen av mina blodkärl i senan ska utföras.

Hur kommer det att gå?! Skulle bra gärna vilja se mig själv om tre månader och se hur långt jag kan springa då!

Idag är det vilodag, tränade på mycket bra förra veckan och dagens vila är nödvändig och helt klart välförtjänt. Kollade träningsdagboken och upptäckte 4 vattenlöpningspass på 8 dagar och utvöer det 1 spinningpass och ett rejält rehabpass!! På rehabpasset gick vi igenom mitt kommande löpprogram och har alltså redan sprungit mina 300 första meter det här året. Kändes bra!

50 timmar...

Vattenlöpning

2006 avslutades med ett vattenpass i Valhalla med härliga tvåminuter och träningsår 2007 inleddes idag med ännu ett vattenlöpningspass, men denna gång endast distanstempo. Försökte mig även på några längder crawl men om jag ska vara helt ärlig så går det inte så bra, får fortfarande inte kläm på det här med andningen.

Vad ska man då tro om 2007? Är grymt nyfiken på hur livet är vid nästa nyår? Kommer jag kunna springa, och om i så fall i vilken utsträckningen? Kommer jag att ha fått något jobb, här i Göteborg eller har jag rent av flyttat? Som sagt många frågeteckan som ska rätas ut och först ut är naturligtvis skleroseringen av mina blodkärl nästa vecka. Klarar knappt av att sitta still när jag tänker på det!